Ny destination för vandringsresor

Var i december iväg för att hitta ett nytt hotell för en helt ny destination för vandringsresor. Ett av hotellen jag besökte var ett anrikt ”Grand Hotel” som ligger verkligen spektakulärt. Detta skulle helt klart sälja bra. Men rummen var lite väl små och vad priset beträffar så förstår jag att de kan tu ut en hel del bara på sitt namn/rykte. Istället valde jag ett mindre och okänt hotell, men som håller minst lika hög standard (****S). Det har större rum och en engagerad ägarfamilj. Tyvärr kan jag inte säga mer just nu, då denna vandringsresa kommer att lanseras först i slutet av januari. Men kanske kan du gissa när du ser bilden nedan.

En ny vandringsresa med Wi-Resor

Problem med maten i Cinque Terre

Ja, då var jag tillbaka efter en ny tripp till Cinque Terre och letande efter hotell. Efter att ha summerat årets kundenkäter stod det klart att hotellet höll en alldeles för ojämn standard på maten, som således fick dåligt betyg i enkäterna.  Redan när vi lanserade vandringsresan till Cinque Terre insåg jag utmaningen att hitta ett hotell som serverade bra mat. Bara för att det är Italien så innebär det tyvärr inte att det är bra mat. Faktum är att på några av de mer turisttäta stråken, dit engelsmän och amerikaner gärna åker, är det svårt att hitta hotell med bra mat. Vi har samma utmaning på resan till Amalfikusten kan jag tillägga.

Med tanke på vår höga svansföring gällande just maten på våra resor, fanns det inget alternativ än att byta hotell. Men nu, trots denna utmaning, känner jag mig trygg. Förutsättningarna kunde knappast vara bättre. Vårt nya hotell på Cinque Terre-resan heter Villa Edera och drivs av tredje generationen i samma familj. Nu vill jag så klart inte lyfta förväntningarna allt för högt, men några detaljer måste jag ändå få lyfta fram. På regelbunden basis arrangerar de matlagningskurser på hotellet, mor i huset är också sommelier och de har nyligen certifierat sig för att laga och servera glutenfri kost, något som hör till det ovanliga i Italien. På en direkt fråga vad som lockar deras stamkunder att komma åter, så är maten ett av de viktigaste skälen. Snälla, få nu inte helt orimliga förväntningar, men för min del känns det som den smått omöjliga uppgiften ändå är löst.

Sen ligger hotellet i byn Moneglia, som känns som ett riktigt lyft. Denna mycket charmiga by ligger precis utmed den kuperade kusten. Dessutom finns ett par fina stränder inom bara 5 minuters promenadavstånd från hotellet. Efter bara 20 minuter med det lilla tåget når du Monterosso som är den första av de fem byarna.

I denna mysiga by bor vi på vandringsresan i Cinque Terre

Till råga på allt har vi lyckats boka flyg till Pisa, varifrån det bara är 1 ½ timmes transfer till hotellet. Allt detta känns så bra att vi nu utökar avgångarna på denna vandringsresa till fyra stycken.  Två i maj, en i september och en i oktober.

Förra året var samtliga avgångar fullbokade, så vänta inte för länge! Läs mer om resan här>>

Niklas

Läs mer om våra andra vandringsresor på www.wiresor.se

Min vandringsresa i sommar

Hoppas sommaren varit bra och att du har några trevliga resminnen med hem. Själv var jag med som färdledare på vår nya vandringsresa till spanska Baskien.

Jag var lite nervös inför denna resa och då framförallt för vädret. Med sitt läge i nedre högra hörnet av Biscayabukten så har det ungefär lika många regndagar som Göteborg under juli månad. Men min oro var nog lite överdriven. Vi hade kanonväder, bara en dag med lite duggregn. Jag tror alla som var med kan hålla med om att vandringarna överraskade på ett positivt sätt. Detta kulturlandskap är helt enkelt väldigt vackert, och på ingen annan av våra vandringsresor är det sådan variation mellan de olika vandringsdagarna, allt från kustvandringen till toppturer in i landet. En av våra resenärer, Per Stuge  la upp sina bilder på nätet som han generöst delar med sig av. Klicka här, titta och njut.

Niklas

Unikt och lagom tillgängligt

Vid varje tillfälle när jag har varit på någon speciell och vacker plats, eller upplevt något unikt, tänker jag att detta vill jag dela med de personer som står mig närmast. Det kan vara ett resmål, en bra restaurang eller helt enkelt ett intressant sammanhang som jag råkat hamna i. Denna önskan tror jag ligger till grund för många reseproducenters strävan, att skapa det där unika för att dela med sig av detta till andra. Att kunna erbjuda något som de flesta inte har upplevt tidigare, men ändå lagom tillgängligt, så det går att erbjuda till fler. Denna strävan är en reseproducents ständiga följeslagare- unikt och lagom tillgängligt. Därför blev jag genast intresserad när jag för ett par år sedan träffade Johan Zälle, som är något så unikt som en vinmakare på Lidingö.

1990 flyttade Johan med familj ner till en liten by i Toskana för att få ett avbrott i vardagen och pröva något annat. Det blev en vistelse på flera år med nyvunna vänner som också visade sig vara involverade i vinindustrin. När en svensk vinintresserad kompis till Johan hälsade på föddes tanken på att börja tillverka eget vin. De skulle plocka druvor i Toskana för att sedan ta hem dem för fortsatt tillverkning på hemmaplan. Johan berättar att den första leveransen fastnade på något transportkontor och alla druvor blev förstörda. Då bestämde de sig för att ta kontroll över hela processen vilket innebar att själva plocka druvorna och köra hem dem så att inget gick snett.  Detta var startskottet till Vinfabriken som numera finns på Högberga Gård på Lidingö.

Detta kändes som ett klockrent resekoncept. En grupp entusiastiska personer åker ner, bor på en genuin vingård, upplever det bästa av det Toscanska köket, tittar på sevärdheter, men framförallt, plockar druvor som sedan blir sitt eget vin. När vi kommer hem från Toscana åker vi direkt till Högberga Gård för att vara med och krossa druvorna och återkommer senare under året för att delta i de olika momenten innan det blir ett färdigt vin. Till slut kan var och en hämta ut sina egna vinflaskor på systembolaget, med sitt eget namn på etiketten.

Sagt och gjort. Som reseproducent känner jag nu en stor tillfredsställelse. Denna resa och upplevelse är något jag vill dela med mina närmaste vänner. Lagom tillgängligt och helt klart unikt. Läs mer om resan här...

 

Vem är Georg Strolz?

Jag känner Georg Strolz men kan väl inte påstå att jag känner honom speciellt väl. Vi har så att säga affärer ihop. Han och hans fru äger Hotel Austria i Lech, som vi har jobbat tillsammans med under många år. Eller som han själv brukar säga, det är inte vi, utan banken som äger hotellet. Hur som helst, han är en sådan där person som ger ett riktigt gemytligt intryck, helreko helt enkelt. Skulle inte förvåna mig om han också är Scoutledare. När våra grupper har satt sig på bussen för att åka hem efter en härlig vecka så kommer Georg utspringande från hotellet, tar tag i bussmikrofonen och tackar alla för veckan och önskar dem en trevlig resa hem och ett välkommen åter. Det var ju det jag sa, helreko. Det intressanta är att det verkar smitta. Hela deras personal är helreko. Ok, det kanske ingår i jobbet, men jag tror vi alla känner av skillnaden om det är bara jobb, eller när det känns genuint. Som när Herr Jürg i baren kom fram till min 5-åriga son med en drink bestående av saft, ett cocktailparaply och ett flertal långa gelémaskar i inbjudande färger. Behöver knappast nämnas att Herr Jürg blev en favorit som än idag, 3 år senare, har etsat sig fast med kultstatus i minnet.

Så åker du på vandringsresa till Lech i sommar får du se upp, kanske du blir smittad också.

Claudia och Georg

För mycket folk

Var i slutet av sommaren nere i Cinque Terre (Italiens riviera) för att besöka och bestämma vilket hotell vi skall anlita för detta vårt nya resmål. Dessa fem små byar är verkligen charmiga. Men, det är ju alldeles för mycket folk. Man får ju i princip trängas på både gator och det annars så charmiga lilla tåget som binder samman byarna. Ja, i alla fall när jag var där. Så, åk inte dit i augusti!

Att det är så mycket folk här har tyvärr medfört några negativa aspekter. För det första, hotellstandarden är inte jättehög. Jag var inne i ett fyrstjärnigt hotell som jag tror tog priset för det mest intetsägande fyrstjärniga hotell jag någonsin sett. Jag kan absolut inte förstå hur det har fått dessa fyra stjärnor. Men, det är ju fullt hela tiden i alla fall. Det andra problemet är maten. Turisterna kommer ju inte hit för maten, så det finns heller ingen anledning att anstränga sig vad gäller den aspekten verkar de flesta resonera.

OK, för att vara lite rättvis, det finns faktiskt ett fyrstjärnigt hotell som håller måttet – Hotel Porto Roca i Monterosso. Det är faktiskt riktigt trevligt, med god mat och nu bygger de t.o.m en spektakulär pool precis vid klippkanten. Problemet är bara att om man är det enda vettiga fyrstjärniga hotellet, så finns det inte några incitament att hålla ner priserna. Hade vi valt detta hotell så hade en vecka gått på ca 19 000 kr för en person, vilket nog hade blivit lite svårsålt.

Så för att nu få till en riktigt bra resa hit, i sann Wi-resorsanda, så har jag några utmaningar. Allt är väldigt vackert, charmigt och det finns fina vandringsleder. Så hur löser jag nu de andra utmaningarna?
Jo, jag tror faktiskt jag har hittat en riktigt bra lösning. För det första så åker vi inte hit varken i juli eller augusti, utan i början av april och början av oktober. Mindre folk och dessutom behagligare temperatur för vandring. Sen har jag faktiskt hittat ett riktigt trevligt litet trestjärnigt hotell i grannbyn Bonassola. OK, ett litet steg från vår vanliga policy med bara fyrstjärniga hotell, men i detta fall känns det ändå riktigt bra. Med tanke på att det är trestjärnigt så har det ändå flera fördelar.

För det första så bryr sig ägarna om maten. Det ser man inte minst vid entrédörren där de stolt har satt upp sina rekommendationer från Guide Michelin och Slow food. Sen kunde ägaren Vincenzo, knappt sluta prata om mat, råvaror och viner, så det är ingen tvekan om vad han är intresserad av. Att hotellet är inrett i ett vackert äldre hus och att man från trädgården har en helt vidunderlig utsikt över havet gör inte saken sämre. De inreder med charm och känsla och byn Bonassola är betydligt mycket lugnare att bo i än de fem små byarna. OK, rummen är lite mindre, typiskt trestjärniga, men helhetsintrycket är att jag har hittat ett superställe. Jag vill åka tillbaka på en gång.

Vy från vårt hotell i Bonassola

Fel pris, eller?

Vår resa till Andalusien nu i mars fick vi ställa in p.g.a. för få bokade. Att vi ställer in resor är förvisso ganska ovanlig men i detta fall var det för få bokade. Detta kan förefalla lite märkligt då Andalusien är ganska populärt hos en del av våra konkurrenter. Men, vår resa var ju ett par tusen kronor dyrare och någon dag kortare, så kanske detta bidrog till det svala intresset.

Intressant då vi troligtvis inte har högre marginaler än våra konkurrenter, utan högre kostnader. Helt enkelt, vi har skapat en resa med ett ganska kostsamt innehåll, så som gastronomiska upplevelser och boende på äkta paradorhotell. Detta är alltid en avvägning som vi måste göra när vi producerar en resa, ett så attraktivt pris som möjligt samtidigt som vi vill ha ett så attraktivt innehåll som möjligt. Oftast motverkar dessa drivkrafter varandra.

OK, vi har aldrig haft som avsikt att producera lågbudgetresor som attraherar gigantiska volymer, så utmaningen är att lyckas kommunicera varför vår resa är dyrare och varför det ändå är värt att lägga de extra tusenlapparna på vårt upplägg.

Till hösten har vi tagit bort lite av innehållet och lyckats få ner priset på resan något, så vi får se om det ger någon effekt. Vi är fortfarande dyrare än konkurrenterna men hoppas att de som vill se och uppleva något mer unikt än de vanligaste stoppen nu upptäcker denna resa deluxe, till Andalusien.
Lär mer om resan på här.